Interview – Johan Ronnestam

Intro

Det är en dag i mitten av december, snön ligger på backen och det är svinkallt. Jag har precis satt mig på en av de silvriga hybriderna av vägg och bänk inne i A house där Johan Ronnestam har sitt kontor. Ronnestams karriär innefattar allt från att ha varit ett snowboardproffs till försäljning, konceptutveckling och digital marknadsföring till entreprenörskap. Numera kallar han sig kreativ konsult med fokus på framtida branding och kommunikation.

Samtidigt som jag funderar över hur mycket han hunnit med ser jag hur han snabbt passerar min sittplats.

Johan, hej!

Vi hälsar snabbt och går ut ur A house för att hitta ett lämpligt lunchställe, det kalla vädret bekymrar honom inte.

– Om några veckor åker jag nog till Irland för att surfa men vi får se, det är en orkan ute i Atlanten som heter Herkules så vågorna kan vara upp mot 15m höga.

Efter den korta promenaden är det rätt skönt att komma in i värmen, vi beställer in mat och samtalet fortsätter.

Vart är du i livet?

– Jag är i ett intressant vägskäl! Det är många saker som går som jag vill just nu och jag har startat upp nya projekt där vissa saker kommit såpass långt att jag känner att de kommer att bli jäkligt bra, nåt jag kan vara stolt över. Dessutom har jag precis levererat ett stort uppdrag för Kinnarp vilket gick väldigt bra. Där finns dessutom några följdprojekt vilket känns kul.

Samtidigt pratar jag och min sambo om att kanske spendera ett år i Australien, bara för att bo nära havet och på landsbygden. Att bo i Australien är något jag velat göra länge medan min sambo inte varit lika övertygad men blir det så att vi flyttar så innebär det stora förändringar i livet. Troligtvis behöver jag säga upp en del saker här hemma. Blir det så att vi inte flyttar kan jag satsa mer på en del saker som är on hold just nu och gräva djupare här i Sverige.

Det är så ballt att du hinner med så många olika saker och framförallt att det inte bara är random aktiviteter utan där finns en röd tråd och riktning.

Jag berättar om hur han genom ett avsnitt av Spinnovation, inspirerade mig till att utveckla min metod för att sätta mål och fortsätter:

Vill du berätta mer om ditt livsmanifest som du använder för att prioritera och sätta mål?

– Jag började skapa mitt manifest utifrån vart jag vill vara om ca 10 år men samtidigt får målbilden hela tiden förskjutas så att det är en ständig strävan framåt i livet. En anledning till varför livsmanifestet kom till var för att jag insåg att jag var såpass stark på nuet att jag kunde glömma bort framtiden. Effekten blev att jag kunde tacka ja till saker i nuet som, kanske två år senare, visade sig leda åt fel håll. Då hade jag plötsligt kommit längre från vad jag ville med mitt liv. Genom att rita upp en tydlig vision blev det enklare för mig att prioritera bland olika möjligheter.

Vision

Men förändras den bilden eller är den statisk?

– Jag vill gärna att den skall vara så statisk som möjligt och därför har jag skrivit manifestet någorlunda öppet. Manifestet säger ungefär ”jag vill rita och bygga mitt egna hus med utiskt över hav och berg samt där vill jag bo”. Det kan låta materialistiskt men det är det egentligen inte utan det är en vision om hur jag vill bo.

“När man visualiserar målet eller skriver ner det för sig själv, det är först då som man aktivt börjar fundera på hur man tar sig dit och då påför man beteenden på sig själv”

Riktning

Ronnestam förklarara att riktningen mot huset delvis sätts av hans värderingar men även av vilka färdigheter han besitter och vill lära sig framöver. Därtill finns externa faktorer så som ekonomi och familj vilka han behöver förhålla sig till för att förverkliga visionen.

– Där finns även andra aspekter än bara huset. Exempelvis vill jag dela med mig av kunskap, jobba med hållbarhet och främst skapa digifysiska saker. Digifysiska saker är alltså fysiska saker där min allmänna teknologiska kompetens kommer väl till hand i prototyparbetet, marknadsföringsarbetet etc. I grunden vill jag göra saker som stärker de kompetenser som jag besitter och samtidigt göra världen bättre. Det finns ju en massa saker som är en del av mitt DNA, alltså hur jag är som människa. Så jag vill ju inte ha ett manifest som säger typ ”så här skall du göra” eller ”så här skall jag vara i mitt yrkesliv”. Dessutom får man ju under resans gång tillgång till en massa ny kompetens som gör att visionen kan komma att ändras.

Jag är beredd att i värsta fall utmana mitt manifest. Samtidigt känner jag väldigt starkt att mitt manifest är kopplad till en såpass konkret och simpel grej. Jag skulle någon gång i livet vilja sitta på min terass och kolla  ut på ett öde landskap, ta min bräda och gå ner och surfa liksom. Det kan ju vara så att jag två veckor senare känner att ”fan det var inte det här” men det ser jag inte som en förlust. Däremot skulle jag känna att det var en förlust om jag om 20 år sitter och tänker ”fasen, det blev aldrig nåt hus på ett berg för att jag var så ostrukturerad och ofokuserad i mitt liv så jag kom aldrig dit!”. Genom att vara långsiktigt så påverkar jag ju mitt beteende.

Men om vi går tillbaka till diskussionen om målet så skulle det där huset, teoretiskt, kunna ligga på en jättefint sjötomt på Franska Rivieran för 250 miljoner kronor men det har jag inte förutsättningar för idag. Det finns inte någon värdering i huruvida det är bra eller dåligt att huset ligger i typ San Sebastián, huset kan lika gärna ligga uppe på Lofoten och det har jag råd med idag. Då är dock problemet att min familj inte vill flytta till Lofoten så då tillkommer ju min familj som en dimension vilket får mig att omvärdera om det är realistiskt att jag kan uppnå målet om 10 år. Då får man ju försöka hitta andra vägar och det är därför vi kanske provar att bo i Australien, det är en del av resan liksom.

Utvärdering

Du har ju också halvårsutvärderingar, vill du berätta lite mer om det?

– Jo, jag har lånat det från Jeff Bezos som för några år sedan skrev en artikel om att bolag vanligtvis har treårsplaner och då menar han att det händer så mycket i omvärlden plus att när det gått tre år så funderar du kanske varför du hade tänkt sådär från början. Så den där planen kanske blir redundant redan efter nåt år. När jag började planera så satt jag och skrev ner så många detaljer som jag kunde komma på och gjorde mind maps men idag så kanske jag bara tar några anteckningar. Den mesta utvärderingen gör jag emotionellt numera, jag känner efter hur året eller halvåret har varit. Det är lite som med meditation, i början så behöver man väldigt tydliga instruktioner men gradvis över tid gör man det bara.

Kopplar du det till typ ”efter det här halvåret, då vill jag vara här!”?

– Mmm, jag kan exempelvis fundera på de projekten som jag sitter med på Baux och sedan gå till mina kollegor och säga att jag till hösten vill jobba mer med produktutveckling för att jag känner att den kompetensen är mer gynnsam för vart jag är på väg. Jag tar även ut projekt som jag känner behöver avslutas och flaggar för att jag inom den närmsta tiden har som intention att trappa ner på de samarbetena.

Prototypingprocessen

Coolt, jag kopplar det vi pratat om nu till the Ronnestam prototyping process.

– Ja just det, det stämmer ju! Det är därifrån den kommer, jag kände att jag borde kunna prototypa min framtid lite mer genom att visionera tydligare. Så det är delvis det och delvis mitt sätt att jobba med reklam där jag tyckt att när det funnits ett starkt manifest där man deklarerar något så ställer sig folk bakom och förstår.

I syfte att ge ytterligare exempel på kraften i att visualisera saker för sig själv och för andra tar Ronnestam upp sin mobil och visar ett antal bostadsappar. Han menar att han aldrig skulle ha laddat ner apparna om det inte vore för att han letade efter lämpliga hus i olika delar av världen.

– När man visualiserar målet eller skriver ner det för sig själv, det är först då som man aktivt börjar fundera på hur man tar sig dit och då påför man beteenden på sig själv vilket gör att man styr om sina handlingar för att nå målet.

På din blogg så har du beskrivit Ronnestam prototyping process väldigt detaljerat men jag tänker att du troligtvis aldrig kommer till en kontext där det inte redan finns planer, visioner och viljor kring vad som bör göras för att framtidssäkra bolaget. Så jag undrar hur du får människor att engagera sig i att skapa och förverkliga en helt ny övergripande vision än vad de kanske var inställda på innan? Blir det inte bara så att den visionen blir populerad med alla idéer och tankar som fanns innan?

– Det är olika på olika bolag såklart men i grund och botten bör det ju, från ledning och ägarna av bolaget, finnas en uttalad uppfattning om att ”vi ligger efter”. Det är alltid en förutsättning. Man kan ju använda prototyping processen på detaljer också men så som jag beskrivit den och använt den så innebär det att jag har mandat för att ha hela organisationen i fokus.

Problemet är oftast att där finns en del personer på olika nivåer i organisationen som sitter på en massa sanningar och dessutom inte orkar genomföra förändring. Har de suttit med ett projekt i 3 år som precis är klart och någon, jag i det här fallet, kommer in och säger ”allt det där ni gjort de senaste åren måste ni göra om” då blir de ju inte så taggade. Det är precis därför jag börjar med att intervjua nyckelpersoner i ledande positioner, det kan vara formella men även informella ledare.

Ronnestam fortsätter med att beskriva hur de i processen samlar in data från både interna och externa källor och han trycker på att det under datainsamlingen även ingår ett politiskt spel för att övertyga icke förändringsbenägna nyckelpersoner.

– Har du personer som har informella ledarroller i någon del av bolaget men som av någon anledning inte ser vikten av prototyping processen eller den förändring som eftersträvas så behöver de involveras i processen för att undvika att de hindrar processen framöver.

När datainsamlingen anses klar och kreationsprocessen drar igång så är det viktigt att trycka på att alla förändringar hör till framtiden, så att det inte mentalt bland deltagarna blir kopplat till eller konkurrerar med nåt som nyligen har gjorts eller är i startgroparna.

Nästan alla vill göra förändringar och frånkopplar man de förändringarna från samtiden så kommer det dels fram en massa idéer men framför allt så skapas ett engagemang kring framtiden som sedan kan visualiseras. Visualiseringen syftar till att visa och engagera de som inte riktigt förstår vikten av förändring. Exempelvis så jobbade jag med Svenska Spel under ett halvår och där var en stor del av utmaningen att övertyga styrelsen om att investera i de bitarna som behövdes för att möjliggöra lanseringen av en ny plattform. När de fick se en film som visade hur kunder rörde sig mellan olika plattformar så trillade polletten ner och de investerade över 350 miljoner för att förverkliga visionen.

Ok! Om jag förstår dig rätt så är prototypingprocessen en mer övergripande process och den ”vanliga” produktutvecklings eller innovationsprocessen påverkas inte utan den riktas mot den satta visionen?

– Ja, precis den riktas och det kanske skapas några nya initiativ men det som händer är att prototyprocessen resulterar i en visualisering av framtiden där man, interpolitiskt, får med hela organisationen. Sedan bryter man ner visionen och undersöker vad som kan förverkligas i närtid för att rikta företaget mot visualiseringen. Prototypprocessen är inspirerad av bilbranschen där företag vågar visa upp vansinnigt futuristiska bilar på mässor i syfte att tydligt visa för externa aktörer men också den egna organisationen vart de är påväg. Jag tror att den typen av visualisering är väldigt vanligt i de branscher där man kan ta på produkten men i mer tjänstebaserade företag så har man inte visualiserat framtiden på samma sätt.

Data

Jag vill inbilla mig att den visionen som exempelvis bilföretagen använder sig av är grundad i extern och intern data kring deras produkter, kundbeteenden och ny teknologi etc. eller drar de saker ur röven?

– Jag tror att de drar en hel del ur röven.

På riktigt?

– Ja, absolut!

Men det här med digitalisering som många pratar om just i bilbranschen men även andra branscher handlar bland annat om att lösa riktiga problem och riktiga problem går ju bara att identifiera och sedan lösa om man har tillgång till information och data?

– Ja, absolut. Men ett bra exempel på hur lite koll folk har på data är att det inte var någon i den traditionella bilbranschen som för 10 år sedan förutspådde självkörande bilar. Jag vill dock poängtera att även om beslut underbyggda av data är viktiga så bör man komma ihåg att nästan alla framgångsrika bolag i världen är drivna av en galen entreprenör som har en vision. I slutändan tycker jag att det handlar om att våga låta någon människa ha makten över att visionera över företagets framtid. Jag tror inte att man med hjälp av data kan säga att vi skall skapa en fräck gymkedja som utmanar befintliga aktörer på ett annorlunda sätt. Vi kommer bara hitta data som berättar om då- och nutiden där vi kanske kommer fram till att det inte är någon idé att starta ett nytt gym för att marknaden redan är mättad. Som en entreprenör kan jag bara tro på att min nya gymidé kommer att locka folk.

//Sammy-Sebastian Tawakkoli

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s